ångest

Nog har vi alla känt den någon gång, den där kalla känslan som kryper fram från ryggraden och fäster sig runt både hjärta, hjärna och lungor. Vissa gånger känns det som att nån krymper ens lungor och att ett gummiband typ 3 storlekar för liten fästs runt ens luftstrupe och visst känns de som att detta är slutet? Du får kippa efter andan medans du samtidigt får kämpa emot smärtan som vrider sig i magen. Ditt hjärta klappar i 120km/h och snart känns det som att det ska hoppa ut ur bröstkorgen. Svetten rinner och allt är mörkt.
Är det verkligen så här det ska vara? 
Önskar med hela mitt hjärta att jag kunnat svara nej, men hjärtat tyvärr är det så. Du måste stanna upp, försöka rensa tankarna och dra ett djupt andetag oavsett hur svårt det än känns. Du måste klara av det här. Om du fortsätter låta ångesten vinna över dig kommer den till slut att äta upp dig. och jag vet att det är jobbigt men du är stark och låt ingen någonsin säga emot det. 
En dag kommer du stolt kunna säga att du är uppriktigt glad och mår bra. Kunna säga att du kickade ångestens ass. För ingen eller inget kan kämpa åt dig. Vi kan bara kämpa MED dig och varje dag påminna dig om att du aldrig är ensam. Oavsett hur mörkt det är, hur jobbigt det känns, hur ont det gör eller hur omöjligt du ser det. Du kan klara allt med din vilja, och din vilja ska va lika stark som månens sken. Som varje natt lyser upp himlen, oavsett hur mörkt och dimmigt det är.
 
Ett tips jag vill be dig om är, våga be om hjälp♥ 

Alla vill dig inte ont för att någon nån gång ville det, alla kommer inte att såra dig lika mycket. 
Att bära detta själv är något du aldrig ska behöva göra. 
 

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: